Semester med lite äldre barn

Under det här året kommer barnen fylla 5 och 9 år. Dessa saker har helt plötsligt blivit mer möjliga:

• Sitta tillsammans samtidigt runt bordet på restaurang (med ipads som understöd). 
• Äta lite mer oregelbundna tider utan att något i familjen bryter ihop. Dvs maten behöver inte längre serveras kl 17:30 senast. Underlättar enormt på semester tycker jag. 
• Bada så både maken och jag kan uppleva vatten längre upp till fotknölarna samtidigt. 
• Åka själv på något utflykt med båda barnen utan att komma hem helt utmattad.
• Inte behöva packa väskan full med 3 ombyten per dag för yngsta dottern. Jag har denna sommar bytt från ryggsäck till handväska då ryggsäcken inte längre behöver packas för små dagsturer. 

Livet börjar helt enkelt bli lite lättare med större barn som klarar mer själva. Det är skönt och lite vemodigt, men mest skönt faktiskt, att småbarnstiden är över.

Två dar kvar till första jobbdagen

Jag har denna sommar varit ledig i hela fem veckor. Det blev längre än jag trodde det skulle bli då jag trodde jag skulle behöva jobba hela sommaren. Nu börjar jag mitt första jobb på måndag och börjar känna mig rejält nervös. Eller, jag växlar mellan att gå och tänka att "det är bara en ny placering precis som tidigare kliniska terminer och snart ska jag träffa min handledare", till, "hjälp hur ska det här gå, tänk om jag gör bort mig helt och hållet och aldrig mer kommer att få jobba som läkare". Jag har ju aldrig tidigare jobbat vare sig som underläkare eller uska så för mig blir det helt nytt förutom då att jag varit läkarstudent. Det här med lön är ju också en ny upplevelse. Jag ska tydligen få betalt för de två introduktionsdagar jag redan varit på. Bara det känns ju lite konstigt då dagarna påminde väldigt mycket om att vara läkarstudent. Jag antar att jag fort kommer vänja mig vid det här med lön men just nu känns det som en glad överraskning :)!

Att bli vuxen igen

Att vara student på dagarna och mogen medelålders kvinna på fritiden här ibland känts lite kluvet. Min upplevelse av att vara läkarstudent är att man som kandidat ofta behandlas väl men man räknas väldigt sällan med och en åsikter har väldigt lite värde. Om man tillfrågas om något är det mer i syfte att kontrollera att man förstått något av det väsentliga över huvud taget. Det ska erkännas att jag inte är särskilt förtjust i dessa spontana förhör även om jag förstår vilken funktion de fyller. Mina gamla kollegor i förra yrket har blivit allt mer etablerade och numera befinner de sig ofta i en konsultativ roll. När jag träffat dem har jag ibland känt ett spår av avund, inte ånger utan mer än känsla att det där hade varit jag om jag inte hade uppfyllt den där drömmen om att bli läkare... :). Jag undrar hur lång tid det kommer att dröja innan man känner sig någorlunda säker i läkaryrket. Det kommer säkert att dröja och gott och väl är väl det då jag tycker om att lära mig nya saker. Ja, det får tiden utvisa. I nuläget känns det i alla fall bra att det förmodligen blir mindre diskrepans mellan yrkeslivet och privatlivet vad gäller känslan av att vara en vuxen, viktig och behövd person. Idag åkte jag tåg och betalade vuxenbiljett. Det var länge sedan! Alltid en start :).

Första inlägget

Det här är fortsättningen på en annan blogg med adressen http://mammalakarstudent.blogspot.se. För att göra det mer verkligt för mig själv att jag faktiskt är klar samt för att inte behöva haka upp mig på en lite missvisande titel startar jag här en ny blogg om hur det är att vara mamma och läkare. Det har varit en spännande resa att vara mamma och läkarstudent och jag räknar med att det kommer att bli minst lika händelserikt framöver, både i privatlivet och i arbetslivet. Om några av mina gamla läsare följer med mig hit önskar jag ett varmt välkommen till min nya blogg!