Att bli vuxen igen

Att vara student på dagarna och mogen medelålders kvinna på fritiden här ibland känts lite kluvet. Min upplevelse av att vara läkarstudent är att man som kandidat ofta behandlas väl men man räknas väldigt sällan med och en åsikter har väldigt lite värde. Om man tillfrågas om något är det mer i syfte att kontrollera att man förstått något av det väsentliga över huvud taget. Det ska erkännas att jag inte är särskilt förtjust i dessa spontana förhör även om jag förstår vilken funktion de fyller. Mina gamla kollegor i förra yrket har blivit allt mer etablerade och numera befinner de sig ofta i en konsultativ roll. När jag träffat dem har jag ibland känt ett spår av avund, inte ånger utan mer än känsla att det där hade varit jag om jag inte hade uppfyllt den där drömmen om att bli läkare... :). Jag undrar hur lång tid det kommer att dröja innan man känner sig någorlunda säker i läkaryrket. Det kommer säkert att dröja och gott och väl är väl det då jag tycker om att lära mig nya saker. Ja, det får tiden utvisa. I nuläget känns det i alla fall bra att det förmodligen blir mindre diskrepans mellan yrkeslivet och privatlivet vad gäller känslan av att vara en vuxen, viktig och behövd person. Idag åkte jag tåg och betalade vuxenbiljett. Det var länge sedan! Alltid en start :).