Runt varje patient finns så många aktörer. Det är anhöriga, kommunen, försäkringskassan öppenvården, slutenvården, behandlingshem och jag vet inte allt. Som underläkare måste man gå på sin överläkares linje oavsett vad alla andra aktörer tycker. Särskilt besvärligt blir det om dessa aktörer tycker olika saker om patienten och vill påverkar varandra i den riktning som är "bäst för patienten". Bäst för patienten är så klart om alla kan samarbete på att bra och konstruktivt sätt men så är ju självklart inte alltid fallet. Jag finner det bara naturligt egentligen även om jag som underläkare ibland upplever det hela som väldigt frustrerande. Hittills har jag inte kommit på något förhållningssätt som fungerar för mig men återkommer om det.
onsdag 10 september 2014
fredag 5 september 2014
Humor
Jag jobbar just nu på en tung avdelning med psykiskt sjuka patienter. Patienterna mår ofta dåligt och man lyssnar på patienter som är ledsna och har mycket ångest. Trots detta trivs jag rätt bra. Helt otroligt när jag tänker på det. Vad som gör att det känns helt ok att gå till jobbet undrar jag. Avgörande är att det är en fungerande personalgrupp med god sammanhållning. Mycket humor (konstigt nog) finns det och man skrattar en hel del. Kanske är det så att just humorn är räddningen för att orka. Jag skulle åtminstone inte ta mig genom dagarna utan den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)